I.HATE.LIFE.

Jag blir så irriterad på mig själv ibland. Jag vill så sjukt jävla mycket. Jag tänker att jag ska göra saker, men så glömmer jag det sen lika snabbt. Jag säger åt mig själv att skärpa mig, men så gör jag inte det. Jag blir aldrig av med min helvetiska huvudvärk och jag hatar det. Min hjärna funderar inte som jag vill att den ska göra och jag hatar det. Jag hatar all jävla snö och jag hatar allt som har med det att göra. Jag hatar att jag tycker synd om mig själv. Jag hatar att jag inte tas på allvar. Jag hatar att det alltid ska vara något hiskeligt krångel och att det alltid ska vara något fel på något vänster. Jag hatar att det känns som att jag skrämmer folk när jag börjar närma mig och jag hatar att jag blåser upp mig och blir rädd när det blir för mycket. Jag hatar att jag alltid ska ha sån jävla otur med mig, och då menar jag med allt. Kärlek, jobb, ja gud vet vad. Jag har en jävla skitdag som ni kanske märker. En helvetes jävla skitdag som känns som att den aldrig ska sluta. Ge mig kärlek, ge mig en fet påse med chips och ett papper ritat med hjärtan på. Då kanske ni kan göra mig glad igen. Men bara kanske.

source:flickriver.