Wednesday

You Got Nothing On Me.

Så kommer man till det där ordet. Detdär ordet som ger en så sjukt mycket ångest man bara tänker på det - framtid. Vad gör jag om 5 år? Vad vill jag göra om 5 år? Vilket yrke skulle jag passa bäst som? I vilken stad vill jag leva i? Vilka utbildningar passar bäst in på mina mål? Vilka är mina mål? Ena dagen vill jag det ena, andra det andra.

När jag var riktigt liten, typ början av lågstadiet så ville jag bli glasblåsare. Det var min absoluta dröm. Och den tanken har ju alltid funnits kvar där i mina tankar. När jag tog studenten så fick jag t.o.m i present av min farbror att jag skulle få testa på att blåsa glas. Väldigt roligt var det, och glaset har jag ståendes så fint här hemma. Men mer än så har inte hänt på den fronten.

Studentpresent 2008.

Fotograf. Det var anledningen till att jag sökte till medieprogrammet på gymnasiet, att jag ville bli fotograf. Visst, det är jättejättejättekul och fotografera och redigera bilderna. Att få jobba på Rockfoto.nu är ett av mina drömjobb. Mode. Kläder, skor, väskor och allt runt omkring har jag alltid varit galen i. Moderedaktör? Modefotograf? Jobba med inköp? Butikschef? Journalist. Skriva är kul, och det tröttnar man aldrig på. Radio? Musikrecensent? Redaktör? Bildredaktör? Socionom. Jag har alltid tyckt om att hjälpa människor och ses alltid jag får alltid dendär stämpeln som "Snälla, omtänksamma Emma". En dröm sedan barnsben är att bli kurator, eller att få jobba med unga tjejer med problem på något sätt. Arbeta med mobbning, anorexi/bulimi och mycket annat. Musik. Redaktör i ett musikradio-program? Musikjornalist för en tidning? Att blanda musik, foto och text hade vart en dröm. Inredning. När jag var inne i en möbelbutik så kom en expedit fram till mig och frågade om jag ville ha hjälp med något. Efter en stund frågade hon om jag arbetade med inredning. När jag svarade Nej såg hon jätteförvånad ut. Har jag det i blodet? Alla dessa tankar. Och ingenstans kommer jag hur jag än vrider och vänder. Vart ska man börja? Kan inte någon bara säga åt mig vad jag vill och ska göra med mitt liv? Jag vill så himla mycket och jag har så himla mycket energi i kroppen. Det enda jag vet just nu är att här i denna staden kommer jag ingenvart. Nu är det dags att ta nästa steg.

No comments:

Post a Comment

Follow this blog with bloglovin

Follow BEEATBOX
LOOKBOOK.nu: collective fashion consciousness.