Sicken morgon. Jag startar datorn, loggar in på Facebook, ser vad Wayoutwest gruppen har skrivit, börjar gråta. Åh vad jag är lycklig. Nu är det bara boende och annat som ska fixas. Pusshejzi.
Så mycket känslor, så mycket minnen. Världens sämsta kvalité på videoklipp, men den ena är iaf från Way out west 08 och är den mest udda konserten jag varit på i hela mitt liv. Samtidigt är det nog den konserten som satt mest spår. Tänk dig ett enda stort publikhav som står helt tyst och bara lyssnar, drar in den härliga sommarluften och bara njuter av en stund som de känner inombords att de aldrig kommer glömma. Så jävla helvetes magiskt.